Första kontakten med Ann kom med ett e-mail i juni 2015. Hon hade fått reda på att jag skulle besöka Jacksonville i Florida via ett telefonsamtal från Mike Schumer i Florida. Mike är också en ”long-distant cousin” till oss med rötter i Dalsland. Ann berättade att hon och hennes man Charles Oswald arbetat med deras släktträd av och till under 40 års tid. Hennes make hade helt plötsligt avlidit i augusti 2014 och det hade tagit sin tid att sörja honom, samt att komma tillbaka till ett normalt liv. Ann ville dela sin information som hon hade om släkten med mig. Hon trodde att jag var släkt med henne via Cajsa Andersdotters dotter Greta, som inte alls var korrekt visade det sig.
Ann poängterade att hon hoppades att jag kunde fylla i ”some holes in my family tree”. Hon ger mig sitt mobilnummer och kort därefter ringer jag upp henne.Ann berättar att hon sökt till Allt för Sverige 2015 års säsong, men hon kom inte med denna gången utan lyfts över till kommande säsonger. Hon är redan ”Top 40” efter sin första ansökan, säger hon. Vi blir också Facebook-vänner samtidigt.
I månadsskiftet juni/juli träffar jag Anns mor Jeanne (född Hultgren) och hennes far Edwin Bard i deras stora hus vid St Johns River i Jacksonville. Där bor också hennes syster April som kommer att vara min guide i området under en vecka. Dessutom hinner jag träffa Anns bröder David och Brian ”Skip” Bard. Hennes far Ed Bard visar sin krigsveterankostym på Independence Day, samt visar medaljen Purple Heart som han fått under andra världskriget. Han berättar att han var en kulspruteskytt (bombardier navigator) i nosen på ett amerikanskt bombplan, B-26 Marauder, över Nazi-Tyskland och att han blev sårad vid första turen. Det är inte ofta som krigsveteraner vill berätta om vad man upplevt.
Ann Bard Oswald är född 1951 på Swedish Hospital i Minneapolis Minnesota. Redan året därpå har familjen Bard flyttat till Jacksonville i Florida, där övriga sju syskon är födda.
Ann kommer inte med i Allt för Sverige 2016, i stället kommer hon med 2017. Jag får reda på via Messenger när Ann kommer att landa i Oslo och vid något tillfälle när hon hittar en hotelldator så meddelar hon hur tuff showen är och hur hårt hållna man är när gäller kontakt utanför showen, samt att de kan kontakta mig. Jag anar att Ann måste ha gått långt för att jag har fått meddelande om att hennes far Ed Bard har avlidit den 20 juni och att begravningen i Florida är den 1 juli. Hon har senare berättat att Allt för Sveriges ”crew” lät henne ha en viss kontakt med sin far under inspelningarna och att hon fick reda på att hennes far gick bort under inspelningarna på Torpa Stenhus. Ann kommer så långt att hon är bland de fyra finalisterna i Allt för Sverige och hon blir fyra.
Efter det så sänder jag allt vad jag har hittat om de tretton syskonen från Asslebyn i Steneby, där åtta av dem emigrerade till Minnesota, samt att åtta av syskonen var tvillingar, alltså fyra tvillingpar.
I månadsskiftet juli/augusti 2018 kommer hon till Stockholm och Sverige. Hon har efter att Allt för Sverige fått en svensk jämnårig pojkvän boende utanför Stockholm. Med hjälp av en syssling och hans fru, samt Anns pojkvän Kenneth anordnar vi ett datum att kunna träffas.
Den 11 augusti 2018 möter jag upp Ann och hennes pojkvän vid Håverud för att ta en båttur på Dalslands Kanal. Tillbaka i Håverud träffar vi min syssling Leif och hans fru Charina och vi åker sedan till Steneby kyrka där vi träffar Ing-Britt och Yrjö. Ing-Britt är liksom min mor en syssling till Anns mor Jeanne. Därefter fortsätter vi till Taxviken i Steneby där vi träffar Monika Åhlund som vet mycket om Steneby och om alla syskonen som vi har gemensamt. Monika bjuder in oss i hennes stuga och visar kort och Stenebyboken, samt en bild på så kallade ”Janketavlor” som visades under kulturveckan i Bengtsfors. Vi vet att några av bröderna och deras far Johannes Olsson var lite av amatörkonstnärer. I Stenebyboken nämns särskilt Anton Johannesson i Ödskölt, så kanske är det hans verk som vi får se.
Sedan åker vi upp till Asslebyn i Steneby och jag visar in mot skogen var någonstans alla syskonen Johansson levde i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Tyvärr så har alla inte rätt kläder efter regnet och det börjar bli sent för att gå in i den täta skogen där resterna av boplatsen ligger. Torpet där de levde tillsammans med deras föräldrar Johannes Olsson och Maja Lena Andersdotter hette Backudden, men kallades även ”Jankere”. Det låg cirka 400 meter söder om Backane i Asslebyn. Det är endast denna familj som bott där. Johannes Olsson var målare till yrket. Torpet köptes sedan av Martin Jansson och monterade ned det och flyttades det fram till Asslebyn. Monika Åhlund visade mig var det ligger i Asslebyn och jag var inne i det något av de första åren efter 2000.
Nästa dag så anordnar vi en släktträff i min bostadsförenings lokal i Lidköping. Det är inte så lätt för oss att i semestertider få ihop till en släktträff, men vi lyckas samla släktingar från min mormors fars sida Gustaf Johansson, som var skräddare i Rölanda. Det är främst ättlingar från min mormor Gunborg och hennes systrar Agnes och Gerda sida som träffas den dagen, samt May Bosetti från Vänersborg som har en DNA-träff mot Ann Bard Oswald och de vet inte hur de är släkt.
Det bjuds på mat, dryck, frukt, efterrätt och kaffe eller te, samt några av oss visar gamla kort och Stenebyboken och andra böcker som släkten figurerar i. Sedan avslutas det med fotografering, bland annat ett gruppfoto. Ann och hennes pojkvän åker till Läckö slott innan kvällen är slut.
Sista dagen blir det en intervju med Ann och mig i den lokala tidningen här i Lidköping och sedan åker vi till Varnhems klosterkyrka och Kata gård bredvid kyrkan. Det blir fotografering bredvid Birger Jarls grav inne i kyrkan, eftersom vi har adliga rötter och en av dem har visat sig vara halvsyster till Birger Jarl.
Sedan har Ann ytterligare två släktträffar uppe i Dalarna, bland annat får hon träffa igen Åsa som Ann träffade kort i Allt för Sverige. Anns anor är helt svenska på hennes mors sida, och hälften svenskt på hennes fars sida. Det var hennes fars sida som Allt för Sverige valde att koncentrera sig på och för Ann och hennes far Ed var det den minst kända släktgrenen i Sverige. Bland annat ska Ann var ättling till det barn som är grunden till sången Mors lilla Olle. Ann och hennes pojkvän Kenneth får också biljetter till Allsång på Skansen och syns kortvarigt en stund i TV.
Det var meningen att jag skulle besöka Ann redan i september 2018, men en stark kategori 4 orkan med sikte rakt mot North Carolina ställde till det, så vi beslöt att vänta till hösten 2019.
På eftermiddagen den 22 oktober 2019 landade jag på Charlotte Internationella Airport i North Carolina. Jag hade bokat en van, Hickory Hop, som tar mig till Hickory Airport tillsammans med några andra resenärer. Vädret är soligt med cirka 25 grader i luften när jag väntar på the Hop. Färden till Hickory tar cirka en timme, så solen hade precis gått ned när vi var framme och där väntade Ann med sin SUV att ta mig till hennes hem lite utanför Hickory. Med mig hade jag en diger ”bucket list”, som vi förstås inte hann med att göra allt som fanns där. Ann bor i ett stort hus med pool nedanför och med utsikt över Lake Hickory som ingår i Catawba River systemet. Hon har en 4-årig schäfer, Kane, och vi blev snabbt vänner. Under de åtta dagar jag är där besöker vi Linville Falls och Blue Ridge Parkway uppe i Appalachian Mountains, där höstfärgerna börjat komma. Vidare ett besök på en ostfabrik, Ashe County Cheese Factory i West Jefferson, som ligger i norra delen av North Carolina inte så långt från Virginia. Tyvärr gjordes ingen ost den dagen, men vi fick en glimt av utrustningen i ett ”viewing room” som också visade hur ostproduktionen gick till på en TV i rummet. Mittemot över gatan låg dess ”outlet shop”, som liknar lite Osterian i Falköping. Där fanns många olika cheddarostar och gouda i en mängd olika smaker och varianter. Amerikaner gillar att smaksätta sin mat. Dessutom fanns kex, vin, smör, glass, osthyvlar från Nederländerna, särskilda ”cheese slicer” och mycket mera.
Vi besöker också Carolinas Renaissance Festival norr om Charlotte och där får Ann träffa för första gången sin brylling Victoria ”Viki” Palm Martins och hennes son Chris Murley, samt Chris dotter Lea. Viki och jag har haft kontakt sedan julen 1999 och jag besökte henne första gången 2006 utanför Minneapolis.
Ann och jag besöker även olika restauranger och träffar då några av hennes väninnor i Hickory. Ett besök i Anns kyrka på söndagen är ju en självklarhet. Jag bekantar mig med hennes släktforskningsprogram Heredis, som jag finner ganska enkelt att lära sig. Där korrigerar jag en del uppgifter som är fel, även mina egna i mitt program, och kompletterar hennes släktträd. Vädret under de dagar jag är där ofta lite drygt 20 grader och soligt, som mest 28 och en morgon bara 4 grader med sjörök på sjön. Vi pratar om Obamacare, hur deras pensionssystem är byggt, de hutlösa summor som läkemedelsföretagen blivit stämda, om Trump-administrationen, om vad som är billigt i Sverige jämfört med i USA, om vad som hände bakom scenen i Allt för Sverige och mycket mer. De sänder oss en länk så att vi kan se Allt för Sverigepremiären 2019. Sist dagen regnar det och vi säger farväl och hoppas ses igen snart. Jag flyger hem den 30 oktober och landar i Sverige dagen därpå.
Ulf Borg
Lidköping